Människor som skrattar, männsikor som gråter, männsikor som mår bra, människor som arbetar, människor som är glada, människor som är arga och är som dom är. Männsior som är friska och människor som är förlamade. Jag är nämligen själv förlamad men jag mår bra. Ibland är jag ledsen för det men idag är jag glad. Solen skiner och det är vår.

Gillian Flynns ”Gone girl” börjar ju bli de senaste årens tröttaste och slitnaste jämförelse. ”X har jämförts med ”Gone girl”. Men X är ju tyvärr aldrig lika bra, till allas stora besvikelse. Kellys bok ”Grenar av gift” ska jag inte jämföra med den, men jag vill ändå dra fram en likhet mellan Kelly och Flynn; så solitt och kompetent smart konstruerad roman. Ge den tio sidor och ring sen in sjuk för att få läsa klart. Jag utmanar er. (Här på bokhora har Helena skrivit om den tidigare om ni behöver en till lovprisande second opinion.)

Man får den grå pluggiga tråkiga Karen som har påbörjat sin klassresa och skåpat in högsta betyg på universitetet i London. Karen som inte riktigt har haft så kul under tiden, det som också ska förknippas med uni-åren. Tack och lov ändras läget när hon stöter ihop med den karismatiska Biba som behöver tysk uttalshjälp inför en pjäs. Och som har fest hemma hos sig, och som bor i ett jättestort, vackert men slitet hus som hon konstigt nog endast delar med sin några år äldre brorsa. Karen går på den där festen och sen vill hon aldrig mer åka hem igen. Så hon gör inte det. Det blir hon, Biba och brorsan Rex en hel fantastisk sommar av erfarenheter och jättekul.

Redan från första kapitlet vet man att den sommaren också kommer att sluta i katastrof och med att Rex avtjänar en lång fängelsedom. Hur det går till är själva spänningsmomentet, och Erin Kelly överraskar / överlistar då mig totalt. Jag tror flera gånger att jag får kläm på hur, vad och vem, men i slutändan visar det sig att jag inte hade kläm alls. Mycket bättre så!
Också mycket bra blir det om syskonen Biba och Rex. Jag är så himla förtjust i syskonberättelser, och i synnerhet såna där syskonen känns för viktiga för varandra på antingen bra eller dåliga sätt. Karen blir direkt misstänksam när Rex beter sig så överbeskyddande mot Biba, som att hon är tio år och inte tjugoett?
Bra är också den gnutta aka-porr man får tack vare universitetet, och inte minst nutiden där Karen och Rex fortsätter sin historia. Tio år efter den ödesdigra sommaren. Jag säger bara: on your marks!

Jag har varit medvetslös i en vecka och legat på sjukhuset, först i Göteborg och sedan i Halmstad. Tyvärr minns jag inget av det för närminnet blev skadat. Men det blir bättre för varje dag. Det är därför jag inte har skrivit på bloggen på ett tag. Jag är tacksam för att ni har läst på min blogg. Hoppas att ni mår bra och jag ber för er. Jag har varit allvarligt sjuk och jag har fått diabetes. Jag har bra sjuksköterskor och assistenter som hjälper mig att ta insulin. Har ni diabetes?

God fortsättning!

Youtube är en skattkista och jag är där ibland. Min assistent Mikaela tipsade om en tjej som heter Therese Lindgren som har många videos och nu hon skrivit en bok om sitt liv. Boken heter ibland mår jag inte så bra, den verkar vara intressant, jag kollar ibland på musikvideos på youtube och det är roligt. Är ni ibland där?

I regnskogen finns det mycket som vi behöver. Olika mediciner finns i naturen och nu är den hotad. Det finns schimpanser som lever i den och för dem är det väldigt viktigt att skogen får vara kvar. Men för människorna är den också viktig. Jag vet inte hur man ska  göra för att rädda den för det finns många som vill tjäna pengar på den men jag ber för den.

I tisdags var jag på biblioteket och på kafe. Det var två killar som sjöng och spelade. De sjöng låter Tusen bitar och det var jättevackert.

Igår skulle jag träffa Caroline men jag träffade P istället. Det var jätteroligt. Vi såg på en film och den var bra den heter "Inside I`m Dancing".  Jag skulle träffa Caroline idag istället men hon blev sjuk. Istället gick jag till Kungs Mässan och fikade med mina underbara assistenter. Jag sitter framför TV nu.